vivevita

Vem avgör egentligen vem som är bäst? Är man bäst för att man har ätit flest hamburgare på kortast tid? Eller är man bäst för att man har fått nobelpriset i fysik? Är bäst synonymt med att vara snabbast, starkast, eller smartast?

Jag har ju nämligen tänk att jag ska bli bäst. För det känns ju som ett bra mål, tänkte jag lite nöjt och funderade inte så mycket mer på saken. Men sen började jag ändå fundera lite grann. Vad ska jag då bli bäst på? Jag kan ju på ett helt osvenskt, ickejantelagsaktigt sätt säga att jag är bra på en massa saker. Och med risk för att göra folk upprörda och få folk att tycka att jag är en besserwisser så säger jag att jag är riktigt bra på en del saker. Riktigt bra! Sug på den.
Så ska jag ta nån av de sakerna jag är bra på och se till att bli bäst på det? Kanske kan jag bli bäst på att äta syltlök, fotografera, baka kanelbullar eller peppa folk. Eller ska jag börja med något helt nytt, hitta en dold talang och göra den odold?

Men sen slog det mig. Att jag redan är bäst. För min lillasyster tycker att jag är världens bästa storasyster. (Det kan vara för att hon bara har en, men jag hoppas ju inte det :-) )  Hon säger i alla fall att jag är bäst för att jag kan spritsa glasyr på pepparkakor, för att jag kan göra inbakade flätor, för att jag går och shoppar  "coola kläder" med henne och för att jag alltid sover i hennes rum när jag hälsar på hemma. Så enligt Emma 10 år, ÄR JAG BÄST!
Jag tycker att Emma är världens bästa, och vad är egentligen bättre än att vara världens bästa för någon som är ens egna världens bästa?

Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att alla är bäst för någon. Och alla kommer alltid att vara någons bästa i någon kategori. Oavsett om det rör sig om luftgitarr eller hjärnkirurgi! Så sluta läs min blogg och gå ut och va bäst istället! ;)

Kram A


Världens bästa Emma!