vivevita

Vem avgör egentligen vem som är bäst? Är man bäst för att man har ätit flest hamburgare på kortast tid? Eller är man bäst för att man har fått nobelpriset i fysik? Är bäst synonymt med att vara snabbast, starkast, eller smartast?

Jag har ju nämligen tänk att jag ska bli bäst. För det känns ju som ett bra mål, tänkte jag lite nöjt och funderade inte så mycket mer på saken. Men sen började jag ändå fundera lite grann. Vad ska jag då bli bäst på? Jag kan ju på ett helt osvenskt, ickejantelagsaktigt sätt säga att jag är bra på en massa saker. Och med risk för att göra folk upprörda och få folk att tycka att jag är en besserwisser så säger jag att jag är riktigt bra på en del saker. Riktigt bra! Sug på den.
Så ska jag ta nån av de sakerna jag är bra på och se till att bli bäst på det? Kanske kan jag bli bäst på att äta syltlök, fotografera, baka kanelbullar eller peppa folk. Eller ska jag börja med något helt nytt, hitta en dold talang och göra den odold?

Men sen slog det mig. Att jag redan är bäst. För min lillasyster tycker att jag är världens bästa storasyster. (Det kan vara för att hon bara har en, men jag hoppas ju inte det :-) )  Hon säger i alla fall att jag är bäst för att jag kan spritsa glasyr på pepparkakor, för att jag kan göra inbakade flätor, för att jag går och shoppar  "coola kläder" med henne och för att jag alltid sover i hennes rum när jag hälsar på hemma. Så enligt Emma 10 år, ÄR JAG BÄST!
Jag tycker att Emma är världens bästa, och vad är egentligen bättre än att vara världens bästa för någon som är ens egna världens bästa?

Avslutningsvis kan jag alltså konstatera att alla är bäst för någon. Och alla kommer alltid att vara någons bästa i någon kategori. Oavsett om det rör sig om luftgitarr eller hjärnkirurgi! Så sluta läs min blogg och gå ut och va bäst istället! ;)

Kram A


Världens bästa Emma!

Ni vet såna perioder då man grubblar lite för mycket. Jag tror att jag är inne i sån nu.
Jag grubblar över vad jag ska göra efter utbildningen. Jag grubblar över vad jag tycker. Och jag grubblar över vad vissa tycker om mig. Det är alltså tre saker att grubbla över som jag egentligen inte kan göra någonting åt. Är inte det då lite bortkastad tid?

Punkt ett. Att fundera vad jag ska göra i höst är i och för sig en bra punkt. Det kan vara bra att veta var man ska bo, vad man ska göra om dagarna, och vad som ska bekosta ens nudelmiddag :-)

Att grubbla över punkt två leder egentligen ingen vart. Vissa skulle kunna säga att man ibland kanske ska ta en paus och fundera ut lite vad man tycker och känner och tänker. Men innerst inne tror jag inte att det är något man kan grubbla eller fundera fram. Saker man tycker och känner och tänker kommer av sig själv. Så det så. Och försök alltid att följa det du känner. På magkänsla kommer man långt!

Och punkt tre. Phu! Det måste vara den mest bortkastade punkten att grubbla över. För det är nämligen något man inte kan göra så värst mycket åt. Man kan göra sitt bästa för att personer ska tycka om en på det sätt man vill. Men sen kan man inte göra mycket mer. Alls. Bara att vänta och hoppas på det bästa.

Så jag ska nog sluta grubbla och ta en kexchoklad. För det gör en go och gla' har jag hört. Och vem vill inte vara det?


P.s ska passa på att skryta lite! Bilden nedan (som jag tagit) gick till final i Åre Photo Adventure och rullar just nu på åre TV!